God morgon, god morgon.

Inte för att det är morgon nu utan snarare eftermiddag, för övrigt har mitt äckliga kött-sår äntligen gjort en liten skorpa över, typ.
Ser ut som om jag skulle cuttat mig själv buhu. nejmen hur som helst så hände det när hunden skulle till något och jag fastnade i plastrepet.
Ont som satan gör det, mamma gick förbi ortopeden igår och hämtade ut lite smått och gått förband till såret tur nog.
i love my mom bortsett från att hon vill jag ska ta massa alvedon mot det onda, enligt mig är det inte så illa.
Var mycket värre när jag bröt foten.
Här är mitt snygga sår, fatta ett rep gjorde dedär.


ska ta och färga håret, kommer med före- efterbilder senare, promise.

Kollade igenom min andra blogg jag hade när jag var drygt 14-15 år, nostalgi blev det.
Förr gjorde jag saker hela tiden, inget speciellt vad jag kan komma ihåg själv. Min dåvarande vardag verkade bestå av bråk (med 2 fd "Bf")  sedan umgås med mina vänner som bestod mest utav pojkar, flickorna var inget att lita på enligt mig själv och att de var så mycket roligare med pojksen. Ute på stan hela natten fredag-lördag med mikk samma runda varje gång, efter skolan- vox- raggartorget-pankakskyrkan-max slutligen gå hem ca 5 km.
Platta håret haha mitt hår levde sitt egna liv med lockar.. ush.



Vidare när jag läser igenom gamla bloggen får jag minnas saker som jag egenligen inte vill komma ihåg, hur otroligt illa behandlad jag blev i åttan och halva nian av mina gamla bästa vänner
( allt startades av en fjuttanledning).
Så bra vänner var de visst inte, jag hade min oupptäckta vinter depprision släpandes hack i häl, jag försökte då få
skolsköterskan förstå hur dåligt jag mådde.
Jag fick till svar att det bara var tånåren, fuck you säger jag idag det tog mig ca 2.5 år att få hjälp och inte fasen var det inte skolan utan det var mig egna mamma som insåg hur illa det faktist hade blivit, bup tog inte in mig och fick vänta ett år.
Min diagnos vinter-depprision fick jag för ett år sedan dvs sommar 2008.

Det hemska är trotts allt att ingen lärare tog tag i saken när jag berättade för dem hur jobbigt det var när dessa två tjejerna var efter mig.
Jag lärde mig att skita i dom och inse: de är avundsjuka, ren avundsjuka. kändes lättare men jobbigt var det ändå att se hur man kan göra så mot någon som man har varit bästa vän med.


Jag bröt benet vilket förvärrade den oupptäckta depprisionen eftersom detta var mitt på vintern.

beskedet att föräldrarna skulle skilja sig kom samt en chock som höll i sig ett bra tag tills att det nog faktist var sant ( no drama for sure, idag är de särbos.)



En av mina dåvarande bästa vänner (barndomsvän från 6år fram till 15-16 år) hon fick någon sorts ätstörningar.
Jag försökte hjälpa henne, hon tog illa upp och tyckte hela världen var emot henne, till och med jag!
 Hennes sjukdom gjorde att vi gick skilda vägar.

Min fd bästa killkompis trodde på rykten som alla avensjuka personer spred runt, han trodde på dem och det var tråkigt faktist. Ibland tänker jag på det och inser nu måste de som spred rykterna var jävligt stolta, ja av att de just lyckades med det dom ville.
Varsegod säger jag bara, ni måste vara olyckliga och avensjuka människor.
 Det var min bästa killkompis någonsin! Vi var faktist som syskon till och med, brorsan jag aldrig fick av mamma.



Ur min gamla blogg:

Jag har förlorat min bästa killkompis, varför? Ingen aning men appropå allt så har det bara blivit så och det känns så hemskt, jag känner mig så otillräcklig att du inte ens kan prata med mig på något sätt.
det är någonting som är fel och till svar
"skönt att du bryr dig och så men det är "inget"..så du behöver inte vara orolig"
Tur att du är så dålig på att ljuga att man märker att det är mer än "inget" trotts allt kommer vi överens som
"ja, jag berättar sen".. MEN sen har du INGEN tid , du vill ju inte ta det mellan fyra ögon irl, nej, nej det går inte för sig.
Jag ville bara säga jag saknar dig, jag känner mig bortglömd, du betyder faktist mycket mer än alla andra här i världen<3



Ni kan nog tänka er att vara drygt 14,15 år och få allt dåligt samtidigt, det blev förmycket, jag är glad idag att jag tog ett ledigt år från skolan. just för att ordna upp mitt liv och framförallt mig själv. Jag träffade min underbara prins och pojkvän,  ett  år tillsammans med honom snart och jag är oehört tacksam över att hur mycket han har hjälpt mig i alla situationer.
efter allt så tycker jag att jag har lyckats otroligt, Från allt som varit sämst till att det blir toppen, visserligen tog det ett år men det är bara bra.
Även min hund som jag skaffade mig har varit otroligt bra sätt att hantera allt, lägga det bakom mig och gå vidare helt enkelt.
Jag har hittat mig själv igen efter att mattan dragits undan under mina fötter.

Jag älskar dig andreas ♥


Hoppas att detta inte var alltför uttråkande men jag kände bara att jag ville skriva detta, jag är starkare än någonsin nu, jag klarar allt.
/ maria

Det vart riktigt fail igår, gissa vad? Jag hade rena rama otursdagen och därför jag ej skrev något. (ifall att något skulle kunna hända)

Iofs hände bara två saker:

1 Kamerasladden till systemkameran är kvar i mitt hus i spanien.
2. Hunden trasslade in mig i långkopplet (som man använder till spår) och sedan drar iväg. Resultat; två repsår, all hud borta. AJ!


sedan klarade jag mig undan men ont gör det, kan ni tänka er?
Får ta och lägga ut en bild sen så ska ni få se ;)

Planet anlände cirka 23.20  på arlanda terminal 2 då maria klev ur och insåg, hon var hemma i Sverige igen efter sin vistelse i sitt andra hus i Spanien.

Kan inte säga borta bra men hemma bäst eftersom båda är hemma så vad säger man då? hemma bra men hemma bäst, det funkar ju iinte. Illa dedär.
Hur som helst hämtade jag Molle från Mikk tog en titt på Zeke (mikks hund) och tusan vilket energiknippe han var haha. Molle var glad att se oss iaf, tur nog, kommer med bilder från spanien senare ikväll när jag lagt in alla bilder på datorn.

Nu ska jag ut på molle promenad och vi får höras så länge.

Mvh Skrutt maria aka popcorn.

Jag är med och tävlar om ett clip-on set med äkta hår hos stuumpan.
Klicka på bilden, eller här, för att komma till bloggen och tävlingen.
Tävlingen avslutas på torsdag den 25 juni. Passa på att vara med!




och jag ar fortfarande utomlands mikk ar seg som inte kom in pa msn tyvvar.

Här kommer en del av portugal-bilderna iaf. (jag bjuder på mig själv haha)

klicka på bilderna för att få större bild

Okej om jag ens höll mina löften., aningens seg men det är bättre än inget right?
(jag får ta mig i kragen och lägga in portugal bilderna imorgon, hade tänkt göra det nu men det vart så mycket text hehe)
Imorgon är det  Torsdag, dvs jag åker till spanien om 1 dag 13 h och 58 minuter. Skolavslutning samma dag, fredag blir en stressig dag och jag som inte ens har packat? Imorgon är det något som jag verkligen måste.
Komm och tänka på idag att jag saknar min gamla stil, det var mer bekvämt så, efter sommaren blir det en liten ändring.

•  Byta till min gamla stil om man säger så.
• Ändra designen här på sidan när jag kommit hem efter spanien.
• Fixa pengar på något sätt
• Prova gelé förlängning.

• Fortsätta vara mitt gamla jag men med mitt gamla utseende jag hade, vara som förr fast mer mogen.

Så som jag ser det så har trotts allt detta år utan riktig skola varit otroligt skönt, + jag har inte brytt mig om utseende alls, innan kunde jag inte ens gå till mataffären utan att vara fixad, känner någon igen sig?
Hur som helst så har jag endast fokuserat på de 20% skola tiden har bestått av.

Och i höst blir det gymnasiet, jag fixade mitt G i matte i historia blir det Vg eller g, ingen aning. Engelska ligger antingen på vg eller precis under, som förra under, inte kul.

DÅ (vänster)  Och NU (höger och osminkad)


Syns det att båda bilderna är jag eller?

eeeyo, im tired of bla bla technologeo (stavning!?)
Iaf den låten går om i repris i huvudet, inte bra, inte bra.

Jag har 0 lust att blogga och kommer med mer smaskigheter imorgon osv.

Tar mig i kragen med att hålla er uppdaterade, haft fullt upp med ditten och datten. (läs mamma har brutit handen) Hur som helst så åkte jag iväg med "skolan" till portugal i fem dagar, för första gången grät jag när vi lyfte från stockholm. Ingen aning varför eftersom jag inte är flygrädd direkt heller för den delen. Min fina gissning är att det var för jag åkte ifrån min pojkvän, flera dagar innan sa jag det " jag vill inte åka iväg från honom". Just av den anledningen: jag kommer sakna honom för mycket, illa hur handikappad man kan bli av förhållanden, och jo vi kan vara ifrån varandra men denna gång var det flera mils avstånd. Nog om det, dagarna flöt på där nere, tjejbråk bland de övriga tjejerna, roande till en början tills man insåg hur otroligt löjliga de faktist var, tragiskt. Vi gjorde lite allt möjligt, åkte med den portugisisa klassen och kollade på delfiner (ej i fångensap), vi var och kollade hur deras skola såg ut, badade i poolen och i havet, shoppade, missar säkert något mer men det överlever ni. SLutligen när man återvänder till uppsala, träffar man älsklig, åker hem, ser mamma med en gipsad arm, ganska chockerande, kan ni tänka er det? Det var kort och gott om det, + ni hittar nog lite stavfel och det är inte mitt fel haha sitter på systers knepiga dator, tangentbordet är inte min favorit. hör av mig snart med mer info ;) höhö för nu ska jag sova gott som en gris, fast brun istället för skär