- jag vet vem jag är och jag står för saker som jag tycker, jag låter ingen klanka ner på mig, jag får respekt för jag är mig själv, alla vet att jag tänker inte bevisa något för dem, de vet att jag bryr mig inte sålänge jag vet vad som egentligen är sant.

Därför har jag inga fiender, de som har funnits har förlorat av någon anledning, kanske för jag lät dem slösa energi och sket i de tragiska personerna?
De slutade uppenbarligen på grund av deras omgivning tyckte det var rent ut sagt patetiska.

Idag är jag väldigt tacksam över att jag är den jag är, dendär unika tjejen som skiljer sig från mängden på ett bra sätt.
Utan min mamma skulle jag aldrig vara som jag är idag, stort tack och vettigare person än henne får man ta och leta bra länge efter.

alla tjejer i min ålder är lika dana, ingen verkar tycka något alls, tragiskt.

För övrigt ska jag skriva det jag egentligen klickade mig in hit för att skriva.
Vi alla tjejer (och killar) har sina perioder, ena perioden snackar man skit om sig själv. Med det menar jag man ser sig i spegeln, studerar och tänker för sig själv; "jag vill ha mindre lår eller kanske större ögon, mindre näsa, längre hår, mer markerad haka, finare händer, smalare midja". Ja, det är allt möjligt personer tycker om sig själva.

Nästa dag har man en underbar dag och ser sig i spegeln och tänker DAMN IM HOT! speglar sig en stund och gör det man skulle göra innan man distraherades utav sig skönhet.

Vi människor är sällan helt nöjda, alltid något man skulle vilja ändra, skillnaden är alla bryr sig inte och accepterar det helt enkelt.

Kort och gott det behövs dåliga perioder för att det ska komma bra, annars vet man ju inte vad som är bra och dåliggt?
Har glidit iväg från ämnet men var bara lite tankespridd, finns mycket jag vill säga men jag sätter punkt här.

Hörs♥