uhuuu, vad är värst, hoppa på kryckor eller den psykiska delen av att vara handikappad?
jag kommer nog trötta ut alla genom mitt klagande men det är inte lätt. alla idrots narkomaner vet nog vad jag snackar om när man sedan inte har möjlighet att  träna typ.
Jag tycker det psykiska är värst när man är riktigt skadad.

Ni som inte vet hur det är kan jag förklara snabbt, hoppas ni förstår?
Man känner sig meningslös, hjälplös, dålig, handikappad, alla möjliga saker faktist. man blir trött och tycker hela världen är emot en för minsta lilla grej, spelar ingen roll hur litet det är för det förstoras upp så sjukt mycket när man är handikappad, iaf för mig.
Man blir omedvetet känslig på något konstigt sätt, iofs är deprision i samband med att man bryter något väldigt vanligt så det är väl bara så vi människor är konstruerade, att tycka synd om sig själva haha.

Inget vettigt men jag går inte till skolan imorgon, så sjukt ont överallt. peace out maan.
(stå ut med mig denhär tiden, det är inte lätt för mig heller)